HAS stipendiater

2019 års Stand By-ungdomar fick vardera 5.000 kronor i stipendium i samarbete Bifrost Orden och Harry Arnold-sällskapet

Lukas Flink, 15

- satsar

stenhårt

på musiken!

Han heter Lukas Flink är 15 år – på det 16e – och spelar trombon. Är redan - kan vi väl påstå med tanke på hans ålder! – ganska väl etablerad i Malmös storbandsjazz. Den 5 maj var han av de tre ungdomarna som fick Bifrosts och Harry Arnold-sällskapets stipendium på Annebergsgården.

Trombon är inte direkt det vanligaste instrumentet som trakteras av ungdomar. Det kommer inte från familjen där pappa Jörgen som jobbar på Kulturförvaltningen i Trelleborg tidigare spelade klarinett och nu är ny musikalisk ledare för Malmö Brandkårs storband. Mamman jobbar på kulturskolan och har spelat flöjt sedan hon var barn.
- Ingen vet varför jag började spela trombon när jag var sex år. Jag ville bara. Ett mysterium, berättar Lukas Flink och man anar glimten i ögat.
Han slutar grundskolan i vår, Bergaskolan på Limhamn, där han går i en musikklass, söker in till gymnasiet på Latinskolan som har en välrenommerad estetisk linje. Hans trombonlärare heter Peter Jäderlund.
- Spelar mycket klassisk musik nu men också väldigt mycket jazz. Jag har med fem kompisar en nystartad Klezmerensemble som haft en offentlig spelning, säger han.
Nyårsafton vikarierade Lukas i trombonsektionen i Roger Berg Big Band på Malmö Opera, men han är också fast medlem i Öresound Big Band och har spelat med Malmö Jazzorkester liksom en annan av stipendiaterna, Ludvig Samuelsson.
- Jag satsar stenhårt på musiken som min framtid. Jag vet att det inte är lätt, men någon måste ju göra det!
Visst är det kul och spännande med en 15-åring som Lukas Flink med sådana framtidsplaner! Stort lycka till!

FOTNOT: Klezmer är ursprungligen en folkmusikgenre från Östeuropa. Det är en i grunden judisk musik med festliga associationer som genom interaktion låtit sig influeras av folkmusik från bl.a. Rumänien, Bulgarien, Grekland, Ungern, Polen, Ryssland och Ukraina. Alltihop genomsyrat av en icke oansenlig dos romsk (zigensk) musik.

Text: PETER KASTENSSON
Foto: ROLF UDDESKOG

Hilda Nordkvist, 19 -

med både el- och kontrabas

- Musiken har alltid funnits i familjen. Pappa spelar trombon i bl a Monday Night Big Band, mamma har en gospelkör, även mina två bröder musicerar.

- I tidig ålder tittade jag på flera olika instrument, både piano

och trummor bl a, men jag drogs till elbasen!

 

Det berättar 19-åriga Hilda Nordkvist, en av de tre löftesrika ungdomar som fck Harry Arnold-sällskapets och Bifrost-ordens Stand By-stipendiat den 5 maj på Annebergsgården i Malmö.

När elbasen så att säga blev en del av hennes liv gick hon i grundskolan, Bergaskolan på Limhamn.
Hon började ta lektioner på kulturskolan och i gymnasiet. Nu går hon sista terminen på Malmö Latinskolans estetiska program med inriktning musik där bl a välkände trombonisten Ola Åkerman undervisar, men även Patrik Albin - jodå han är son till jazzmusikprofessorn och saxofonisten Helge Albin. 

Malmö Latinskolas musiklinje hör vi ofta talas om i berömmandeordalag och har säkert haft stor betydelse för många av dagens musikstuderande ungdomar.

Under första året på gymnasiet sångutbildade Hilda sig, men ”återgick” till sitt instrument, som under senare tid alltmer blivit kontrabasen.

- Jag tycker det är roligast att spela jazz, säger Hilda.
Hon spelar i Kulturskolans storband som leds av Christoffer Wallin som är kusin till en annan av stipendiaterna Ludvig Samuelsson.

Hilda Nordkvist har till hösten sökt in till några olika folkhögskolor och vi önskar henne lycka till i den fortsatta satsningen på jazzmusik.

 

Text: PETER KASTENSSON
Foto: OLA NORDKVIST

Ludvig Samuelsson, 24

- det började med

mammas altsax


Det började med att han fick mammas altsax när han var tio år gammal! Och på den vägen är det, skulle man enkelt kunna uttrycka det. I dag är grabben, Ludvig Samuelsson med rötter i Kävlinge, 24 år och tänker sig en framtid som frilansmusiker.

De första stapplande steg med altsaxen tog han med mammas stöd och i Kulturskolan i Kävlinge innan det blev spetsutbildning i Musik vid Heleneholms Gymnasium och Skurups Folkhögskola. I vår går han ut den treåriga musiker/jazzlinjens slutliga årskurs vid Malmö Musikhögskola, som fostrat så många fina jazzmusiker och där en av lärarna är Mattias Hjorth. Ludvig har utan tvekan en gedigen musikbakgrund. Han har Malmö som bas numera.
Ludvig Samuelsson va alltså en av de tre unga musiker som fick 5.000 kronor i Harry Arnold-sällskapets och Bifrost Ordens nya” Stand By-stipendium vid vårfesten på Annebergsgården den 5 maj.
- Altsaxen är framförallt mitt instrument, men jag spelar även baryton- och sopransax, säger han.
”Alla” som genomgått Skurup och Malmö Högskola har provat på att uttrycka sin musikaliska utbildning i olika band. För Ludvig har det handlat bl a om Bodekull Gospel and Jazz Orchestra där ledaren heter Christoffer Wallin, som har egen studio och dessutom är kusin till Ludvig. Han har dessutom spelat i Cassius Lambert där ledaren heter Pelle Lindsjö. Här har han mött bl a fjolårets Stand By-stipendiat Charlotta Andersson på gitarr.
- Christoffer är och har varit ett stort stöd för mig, fastslår Ludvig.
Inom Harry Arnold-sällskapet omhuldar vi ju storbandsjazzen och även här har Ludvig ”suttit in”. Han nämner XL Big Band i Kristianstad, Malmö Jazzorkester och Öresound Big Band.

Text: PETER KASTENSSON
Foto: AMANDA FALKMAN


Harry Arnold Stipendiet 2016 till

VIVIAN BUCZEK

Årets Harry Arnold-stipendiat är en av många fina musiker och sångare som har sin bakgrund ur den skånska högskolans jazzlinjer. Vivian Buczek har av Harry Arnold Sällskapet utsetts som mottagare av Harry Arnold Stipendiet 2016 med följande motivering:


”2016 års Harry Arnold Stipendium utdelas till Vivian Buczek är en av landets främsta jazzsångerskor med en enastående bredd och känsla, timing, rytmik men även humor. Har framträtt med många internationella och svenska storheter.”


Som namnet kanske säger har Vivian Buczek sina rötter i Polen. Föräldrarna var båda jazzmusiker i Warszawa och flyttade till Sverige 1970. Mamman spelade vibrafon och piano, pappa var en av Polens skickligaste trombonister.

- Så musiken har alltid funnits i familjen. Mamma lärde mig spela piano när jag var fem år och sången kom väl in när jag var i 16-17-årsåldern, säger Vivian Buczek som föddes i Malmö 1978.

Hon utbildade sig till sångpedagog vid Musikhögskolan i Malmö. I dag är hon som nämnts i motiveringen en av landets främsta jazzsångerskor och turnerar flitigt med olika grupper. Kom förra året ut med sin fjärde soloskiva med en egen kvartett bestående av pianisten Martin Sjöstedts trio med basisten Niklas Fernqvist och trumslagaren Johan Löfcrantz Ramsay. Med låtar ur den här CD:n, Curiosity, gjorde hon stor succé vid en landsomfattande turné.

Vivian Buczek är ingen vän av ”namedropping” i stort, men nämner gärna sitt samarbete med pianisten Claes Crona och trumpetaren Peter Asplund.

- Det Claes och Peter som så att säga satt mig på kartan, säger hon.

Fast Artistry Jazzgroup med världsnamn som pianisten Jan Lundgren (Harry Arnold-stipendiat 1994) och gitarristen Jacob Fischer samt sångkvartetten Jazz Vocal Unit tillsammans med Viktoria Tolstoy (Harry Arnold-stipendiat 2011), Svante Thuresson och Peter Asplund (jo, han är en utmärkt sångare också!) kan inte förbigås.


Vivian Buczeks projekt nu är ”Dear Ella”, en hyllning till legendaren Ella Fitzgerald som skulle blivit 100 år 2017.

- Ella Fitzgerald är min största inspirationskälla sedan pappa Bruno gav mig skivan ”Ella In Berlin”. Jag fastnade omedelbart för den där riviga, men på samma gång sammetslena rösten, känsligheten och lugnet varvat med det glada och hejdlösa temperamentet i sången. Det var kärlek vid första ögonkastet, eller öronkastet. Vi försöker göra en värdig hyllning till henne med vårt eget sound, säger Buczek.

… och ”vi”, det är Martin Sjöstedts trio från Curiosity-plattan.

”Dear Ella” ska med personlig prägel ge jazzälskare en ny, annorlunda upplevelse av legendaren – det är jazz, blues, sväng, scat, glädje och lite tårar. Kort sagt, det är ”Ella”!

Ella In Berlin kom ut 1960 och blev 1999 invald i Grammy Hall of Fame. Det är på den skivan Ella Fitzgerald bjuder på en fantastisk version av Mack The Knife där hon ger ett bevis på sin improvisiationsförmåga, när hon plötsligt glömmer en massa namn. Kanske den mest kända och absolut bästa tolkningen av Mack The Knife. I alla fall enligt undertecknads mening!

Vi tar nog inte mycket fel om Mack The Knife också får sin tolkning av Vivian Buczek i ”Dear Ella”. Något att se fram emot när Vivian Buczek kommer ”till en plats nära oss”!


Eftersom Malmö Sommarscen tagit bort vår konsert från Pildammarna i år kommer Vivian Buczek att få sitt stipendium vid HAS höstmöte den 26 oktober på Annebergsgården.


Text: PETER KASTENSSON

Bild: PIERRE EKMAN


Copyright © 2019 All Rights Reserved