Aktuellt på cd

Toppbetyg för Mimi Terris

Mimi Terris med sitt eminenta band – Johan Olsson piano och accordion, Marc Davies bas, Mårten Lundgren trumpet och flygelhorn, Mattias Carlson sax, klarinett och flöjt, Måns Persson gitarr och dold Kristoffer Rostedt trummor. Bild: PETER KASTENSSON

Mimi Terris är utbildad i klassisk musik och sjunger då och då i operakör i Köpenhamn. Född i Göteborg, bor i ett kollektiv på Sofielund i Malmö. Jag hörde henne för första gången för några år sedan på Charlie Scott’s i Köpenhamn. Då hoppade hon in och sjöng med bl a trumpetaren och Stand By-stipendiaten Björn Ingelstam.

Nu är hon ett av de hetaste ”up-coming-namnen” på jazzhimlen. Hon har kommit ut med två skivor, först med låter ur den amerikanska sångboken och i maj kom ”Flytta Hemifrån” med alltigenom eget material, hyllad både i Danmark och Sverige

Några axplock ur hyllningskören:

”Ulla Billquist och Monica Zetterlund i samma 2000-talsbåt. Mimi Terris nya album är ett sansat, wild & crazy och rätt underbart projekt. Totalt originellt, dessutom.

Malmöartisten klev med sitt debutalbum 2013 direkt fram som en av landets främsta och mest personliga jazzsångerskor.

Nu har hon skrivit en rad sånger som blinkar med långa ögonfransar till Billquist och Zetterlund och glider mellan dixieland, bossa, dragspelsvals, swing, tango och klassisk svensk schlager. Först¬klassiga Malmökopplade med¬musiker ser till att jazzen alltid bildar stomme.

Mimi Terris texter är också en fröjd. Hon skojar flitigt och kärleksfullt med schlager¬klichéer och grötrim (”i skog och mark, i Folkets park”) och har en sällsynt stilkänsla och språkdribblings¬förmåga.”

Så skrev Alexander Agrell i Sydsvenskan.

“Men på dette hendes andet album er det slut med at fylde om med lånte Amerikanske standards, for Mimi er selvforsynende til et komplet album med opsigtsvækkende originalkompositioner.

Som klassisk konservatorieuddannet i København er det en fryd at høre hvor rutineret og overbevisende hun boltrer sig med det særdeles kompetente og kapable orkester. Mimi Terris har en sjælden glød og tilstedeværelse i sin stemme og hendes forbilledlige behandling af det svenske sprog forekommer fuldkommen fortryllende og forførende.”

Skrev Martin Loft, DK blogg.

Hon är som ni säkert förstår oerhört mångsidig. Näst sista dagen på Malmöfestivalen gjorde hon sitt första egentliga framträdande på hemmaplan, i Malmö JazzHouse Swingtält. Tillsammans med sina musikanter från senaste CDn – Mattias Carlson sax, klarinett och flöjt, Mårten Lundgren trumpet och flygelhorn, Johan Olsson piano och accordion, Måns Persson gitarr, Marc Davies bas och Kristoffer Rostedt trummor. På skivan har Mimi Terris även ”hjälp” av Filip Runesson på fiol samt Eoli Stråkkvartett.

Tyvärr var det ju så, att tältets ljudanläggning inte till fullo kunde göra Mimi och hennes band full rättvisa. Det blev annat när hon framträdde på Malmö Live tillsammans med Monday Night Band i samband med invigningen. En timme i Livingroom, vardagsrummet intill receptionen idet jättelika hotellet. Fräckt! Och med fin akustik.

Mycket folk tog chansen och gav frikostiga applåder för den här gratiskonserten. Men vad tänker de föräldrar på som inte utrustar sina småbarn med hörselskydd?!

Nu fick vi ”Flytta hemifrån” för första gången med storband. Mårten Lundgren, den eminente trumpetaren, hade gjort arrangemang för storband på några av Mimis egna låter och det fungerade alldeles utmärkt – bilden till höger med Mimi.

Men vi fick också ”They Say It’s Spring” med material ur The American Songbook, som var hennes första platta och även mera traditionella ”All Of Me” i en svängig lite moderniserad version, som skapad för just Monday Night Big Band, där vi fick fina solistinsatser av bl a Niklas Fredin med sång (var det ”Bigslam In The Middle” den hette, ursäkta min okunskap?) och trumpet, Mårten Lundgren trumpet (förstås), Ola Åkerman trombon, Håkan Caesar alt- och sopransax, Pernille Bévort tenorsax och Karsten Bagge (var det väl?) på trummorna.

– Gick sången fram, det var ju första gången med storband för mina egna låtar, frågade hon mig i en sångpaus.

Jodå, ljudet var som nämnts alldeles utmärkt i den udda lokalen, som säkert är gjord för att kunna hysa sådan här framträdanden i Malmö Live, som jag verkligen gillar. Och då har jag ändå inte sett den stora konsertsalen ännu.

Och Mimi Terris kommer vi att få höra mer av och om. Var så säkra!

Text och bilder: PETER KASTENSSON

Roger Berg Big Band och Stanislaw Soyka
med en härlig swingplatta från Polen!

Jag vet inte hur marknaden är för att ge ut en CD med utsökt, genuin swingmusik i Sverige. Tyvärr är jag inte speciellt optimistisk. Vi är väl både för gamla och för få, vi som anser att husgudar som Duke Ellington, Count Basie och några till står över det mesta som i dagens samhälle serveras i musikväg. Men som sällan, eller för att säga aldrig, ”kommer till tals” vare sig i tryckt press eller radio/TV-media.

Jag kan ju ta till exempel mitt ”husorgan” sedan 40-talet, Sydsvenskan, som jag numera kallar Sursvenskan och som jag numera enbart följer digitalt bortsett från fredag-söndag. Utsålda storbandskonserter på Malmö Konserthus bevärdigas inte med en rad vare sig före eller efter. Vi kan tränga ihop Radio Malmöhus och TV Skåne under samma paraply.

Men jag vill gärna tipsa om en sak…

Polske Stanislaw Soyka är en av de mest kända sångarna i sitt hemland och har tillsammans med Roger Berg Big Band gett ut en sprillans ny CD i Polen, som redan klättrat upp till översta platsen på den polska topplistan och det gav en Guldskiva samma dag den släpptes!

CD-n heter Swing Revisited och det är precis så det är. Ett återbesök i den gamla fina swingen. Duke Ellington, Billy Strayhorn, Cole Porter, Louis Jordan är bara några av de stora gamla swingnamnen som ”återbesöks” på den här plattan. Det yngsta namnet som representeras bland låtskrivarna är Ray Charles med Hallelujah, I Love Her So. Ännu finns den inte utgiven i Sverige men kan införskaffas via Spotify, iTunes och Google Play.

Få band i Europa kan ge den genuina swingen så stor rättvisa som just trummisen Roger Berg och hans Big Band. Men vem är då Stanislaw Soyka? Kompositör och pianist, sjunger både pop och jazz. Han har nu så att säga återvänt till jazzen. Jag hade inte hört talas om honom innan Roger Berg berättade. En herre som det ”luktar jazz” om lång väg, när man hör hans röst, en skön röst. Det finns jazzsångare som kan sägas ha en inrökt och kanske ”whiskysprucken” röst. Det stämmer rätt väl med Stanislaw Soyka. Fast kanske ska man – som en klackspark utan ett uns elakhet – kalla rösten för ”vodkasprucken” med tanke på hans hemland…

I ett program i Radio Haninge i Swingtajm ägnade man Swing Revisited en halvtimmes uppmärksamhet. Roger Berg intervjuades och man spelade några spår från skivan. Programledaren Rolf Karlström tyckte att Soyka påminde om en svensk jazzlegendar, Gunnar ”Siljabloo” Nilsson. Och ju mer jag lyssnar på Swing Revisited desto mer håller jag med.

14 spår på plattan och Soyka är med på alla. Han hörde Roger Berg Big Band första gången på en jazzklubb, Tygmont Jazz Club, i Warszava redan 2010. Han skriver i skivomslaget om sin stora överraskning, det här var som under den klassiska swingtiden med band som under Duke Ellington-eran. Soyka fick en chans att sjunga några nummer med R3B och tyckte ”det var en unik chans att känna sig som Frank Sinatra och Ella Fitzgerald gjorde när man stod framför Ellington och Basies band”.

Let The Good Times Roll med gitarrsolo av Måns Persson, Caravan med altsaxsolo av Claus Sörensen, Love You Madly med Ed Epstein i solo på tenorsax, Satin Doll och pianosolo av Mats Nilsson, Vincent Nilssons fina trombonsolo i Night And Day,Take The ”A-Train och bassolo av Lasse Lundström, för att bara nämna några av spåren. Big Bandets alla välkända musiker finns med – Peter Wilgotsson, Niklas Fredin, Jalle Hoffman… vi hittar dem alla som varit med i Gula Studion i Malmö och Zaluski Studio i Warszawa.

…och tänk om Radio Malmöhus i likhet med Radio Haninge i Stockholm äntligen gav Roger Berg Big Band den uppmärksamhet det förtjänar. Men det är väl tyvärr så, att ingen blir profet i sin egen hemstad?!

Text: PETER KASTENSSON

 

Strålande recension i ORKESTERJOURNALEN