Vivian Buczek från Malmö var den senaste (sista?) som fick det ”det stora” Harry Arnold-stipendiet på 10.000 kronor, 2016. Peter Asplund, Södertälje, är en av landets främsta trumpetare (och sångare) och uttryckte nyligen: ”Vivian Buczek är en av världens främsta jazzsångerskor!”
Asplund var nyligen i Malmö för att spela och sjunga med Monday Night Big Band på Malmö Live/Kuben. Då dök Vivian Buczek upp som hemlig gäst, och det gjorde Asplund när Vivian nyligen hade en konsert med Bohusläns Big Band på Palladium och samtidigt gjorde ett skivsläpp, A Woman’s Voice, som hon gjort med Norrbotten Big Band. Det var då Peter Asplund uttryckte sin beundran för Buczek, som han också kallar sin musikaliska syster efter många konserter tillsammans.
Palladiumkonserten var välbesökt om än lite märkligt nog inte riktigt utsåld.
Jag är inte mannen att tillräckligt bra kunna beskriva konserten där Bohuslänningarna leddes av Martin Sjöstedt, pianist och framstående arrangör av låtarna på A Woman’s Voice (bilden med Vivian Buczek). Därför tar jag mig friheten att citera lite av vad Christer Nilsson, välkänd jazzrecensent under rubriken ”Vivian Buczek och Bohusläns Big Band skapade eufori`”skrev i Orkesterjournalen:
”Buczek äger en påtaglig avspändhet, lekfullhet, auktoritet och grym rytmkänsla i allt vad hon inlevelsefullt sjunger. Hon har aldrig hukat för utmaningar som att sjunga harmoniskt krävande highlights som Horace Silvers Nica’s Dream, Miles Davis Four, Bill Evans Very Early och Clifford Browns Joy Spring. I A Woman’s Voice hyllar hon fler favoriter, som Abbey Lincoln (Throw it Away), Monica Zetterlund (bitterljuva med alltför bortglömda I morgon), Nina Simone (I Think it Will Rain Today) och Wayne Shorter (Infant Eyes) – världskända stilikoner som format Vivian till den kvinna hon är i dag.
Och ofta brister hon ut i scatsång (med saxsektionen som en extrastämma i unisona partier).Oväntat men ytterst glädjande bjöd Vivian upp sin ”stablemate” Peter Asplund på scen. Han bländande med sitt trumpetspel i den festliga All in All och ”sångduellerande” i It’s Alright With Me, där intensive tenoristen Mikael Karlsson kom loss. Kom loss kom även den lyriske trumpetaren Samuel Olsson i Martin Sjöstedts kontemplativa Tales. Yasuhito Moris väl etablerade briljanta basspel var en annan höjdpunkt …
… I slutet av konserten hade publikens varma stöd gett upphov till eufori som Vivian med BBB tackade med den avslutande och berörande Here’s to Life.”
Skrev Christer Nilsson bl a.
I publiken som hyllade med stående ovationer fanns bl a en annan av Malmös välkända och fantastiska jazzsångerskor, Victoria Tolstoy, liksom Vivian Buczek Harry Arnold-stipendiat (2011) som högljutt gav sin förtjusning till utlopp och överlämnade något gott att dricka efteråt.
- PETER KASTENSSON