Senaste stipendiet

Årets mottagare av Harry Arnold Sällskapets ungdomsstipendium, Stand By, är utsedda. Tre musiker får ta emot vardera 10.000 kronor som vi nu med bidrag från Bifrostorden/Ruby & Lars Ullmans stiftelse kan dela ut för tredje året sedan 2019 (2020 ingen utdelning pga coronan). Stipendiaterna Melker Annas, Tilda Björnberg och Saga Uvemark presenterar här sig själva. Läs om stipendieutdelningen under Bloggen: Swingin' News.

Tilda Björnberg, 24, piano: Fick toppbetyg av Jan Lundgren: ”Hon tillhör exklusiv skara!”

 

Hej! Jag heter Tilda, är 24 år gammal och kommer från Laholm i Halland. Jag började spela piano när jag började på estetiska gymnasiet Sturegymnasiet i Halmstad, som med hjälp av fantastiska lärare som Fredrik Davidsson, Per Thornberg m.fl lade grunden för mitt musicerande.

Jag fick även möjligheten att komma hem till min pianolärare Elisabet Löfberg Haglund och kompositören Tommie Haglund och spela på deras flygel, masterclass med Tommie. Fick mycket stöd av dem. Efter gymnasiet studerade jag klassiskt piano för Eva Lundgren i två år på Sundsgårdens folkhögskola. Eva var ett enormt stöd för mig, både emotionellt och rent musikaliskt och pianotekniskt. Vid sidan av började jag upptäcka jazzen som var som en ny spännande värld för mig. Jag fick hoppa in i skolans jazzensemble av en slump och kände där att det var så himla roligt.

Sedan studerade jag jazz på Skurups folkhögskola, ett år som formade mig enormt. Efter året på Skurup gick jag vidare till en konstnärlig kandidat i jazz på Musikhögskolan i Malmö, och tog min examen i vår. På Musikhögskolan studerade jag för pianisterna Maggi Olin, Magnus Hjorth och Jan Lundgren. Alla har gett mig så mycket, men speciellt Jan som har varit ett extra stöd för mig både bredvid och i musiken, och han har uttryckt sig i ett brev: ”Hon tillhör den exklusiva skaran av speciellt talangfulla elever som jag har undervisat under mina 30 år som lärare på Musikhögskolan” och ”Tilda besitter alla musikaliska, tekniska och mänskliga kvaliteter/ambitioner för att kunna nå mycket långt”.

Under tiden på Musikhögskolan lyssnade jag på otroligt mycket jazz. Och fördjupade mig också i historien kring den. Jazzentalar till mig och det är där jag känner mig hemma. Jag har under min studietid haft möjligheten att få ta del av clinics av bland annat Christine Jensen, Peter Evans och pianisten Marylin Crispell, som är en stor förebild för mig. Det var häftigt att få spela solo framför henne när hon satt på en stol bredvid Victoriateaterns flygel. Fler musikaliska förebilder är pianisten Keith Jarrett, jag tycker han har en väldigt fin klang och ett kompromisslöst uttryck. Jag blir även inspirerad av pianisten Carla Bley.

Det jag gillar mest utöver mitt eget musicerande är att gå på livekonserter, vare sig det är att sitta i min ensamhet och titta på Malmös Symfoniorkester liksom bevista en jazzkonsert.

Jag ser framemot ett liv med musiken, och att spela in mitt debutalbum i april 2023.

-TILDA BJÖRNBERG
Bild: ANNA RYLANDER

Melker Annas 23, trombon, Musikintresset började när jag var mellan ett och två år gammal

Jag är 23 år gammal och har i höst börjat  på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, kandidatutbildningen i jazz på trombon. Det var redan när jag var mellan ett och två år gammal och började sjunga med musik min mamma lyssnade på, som hon förstod att jag skulle hålla på med musik. Det första instrumentet man fick börja spela på kulturskolan var blockflöjt. Efter några terminer med det tog hon med mig till en prova-på dag på kulturskolan.

Där träffade vi Peter Malton med en trombon i handen i ett av rummen. Han gav den till mig och började kompa en blues på pianot. Efter det var valet klart. Det kan inte ha låtit jättebra, men det var mycket tack vare Peter Maltons engagemang och goda energi som det blev just trombon. På Kungsbacka Kulturskola fick jag prova på storband vid ung ålder innan det var dags för familjen att flytta till Skåne.

På gymnasiet drog mitt intresse för musiken och framförallt improvisationsbaserad musik igång på riktigt. Med Ola Åkerman som trombon- och musiklärare var det svårt att inte dras med i hans stora intresse för musiken. Därefter har jag hunnit med Lunnevads folkhögskola med Magnus Svedberg som lärare och Fridhems Folkhögskola med Peter Dahlgren som lärare. Båda två otroligt inspirerande lärare och musiker. 

Mitt huvudprojekt under senare tid har varit musik- och konstprojektet AUDIO-VIDEO som jag leder tillsammans med konstnären Manda Gentz Ahl. Det går ut på att min kvintett spelar kompositioner av mig samtidigt som Manda reagerar på musiken i form av målerikonst på stora ark. Det blir ett verk per musikstycke. Det blir spännande efter årsskiftet när vi släpper musik och verk med tillhörande video. 

Jag spelar även i andra konstellationer, både mindre band och storband. Under gymnasietiden fick jag utveckla det storbandsspel som jag provat på redan i kulturskolan, nu med Öresound Big Band, som jag också spelade med en del i somras. Ett annat band som jag fick sitta in i trombonsektionen under sommaren var Z Big Band där jag då förstås träffade bandledaren Roger Berg som ju är välkänd för alla i Harry Arnold Sällskapet.

-MELKER ANNAS
Bild: PRIVAT

Saga Uvemark, 18, sång: ”Började som liten plutt med att sjunga ABBA framför hårborsten”

 

Jag heter Saga Uvemark, är 18 år och kallar mig som artist – SAGA. Musiken har varit min största passion sedan jag var en liten plutt och sjöng till ABBA-låtar i min hårborste.

Redan som liten fick jag möjlighet att sjunga i små och stora sammanhang; i kyrkans körer, på Kristianstad teater i Musikalen Annie, i flera olika uppsättningar på Malmö Opera med Malmö Operas Barnkör och som barnsolist i dr. Zjivago. Under mina tonår har jag medverkat olika framträdanden inom bland annat jazz, gospel och storband.

Idag går jag sista året på Malmö Latins Estetiska spetsprogram i sång, och på min fritid jobbar jag med att skriva egen musik och med sånguppdrag på dop, bröllop, begravningar och konserter.

Jag har väldigt mycket stöd hemifrån i musiken. Min mamma, Elinore Uvemark, dotter till Leif Uvemark, har alltid varit min stora inspiration och största supporter. Hon har hjälpt mig att hitta min väg in i jazzen och gospeln, men också att bli trygg i min egen musik och att vila i min förmåga. Mina egna låtar har alltid levt inom mig men har tidigare stannat där. För något år sedan förstod jag att det faktiskt skulle vara möjligt att nå ut med min egen musik.

Min pappa, Harry Hansen gav mig en liten hemmastudio i födelsedagspresent, och sedan dess har jag provat mig fram i det digitala musikskapandet. I augusti i år släppte jag min första låt, Love is Overrated, på Spotify och andra musikplattformar, och planen är att det ska komma ut en EP i början på 2023 som ett examensarbete innan studenten.

Min största dröm är att få syssla med musiken på heltid, oavsett om det blir som musikalartist, jazzsångerska eller popartist – eller alltihop på en gång! Jag bestämde mig tidigt att jag skulle våga när jag fick chansen, och nu är jag lycklig och tacksam för att Harry Arnold sällskapet tror på mig och ger mig chansen! Stipendiet kommer jag att investera i min fortsatta musikutbildning och i att ge ut mer av min egen musik.

-SAGA UVEMARK
Foto: EDVIN UVEMARK

2021 hade vi efter pandemin åter möjlighet att utdela Stand By ungdomsstipendier med hjälp av Bifrostorden. Nu värt hela 10.000 kronor vardera. Det tre stipendiaterna presenterade sig så här:

Eric Cappelin, 21, trummor: En dröm som blir sann efter att musiken varit ständigt närvarande​

 

Mitt namn är Erik Cappelin och jag ska till hösten påbörja min kandidatutbildning i jazzmusik på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. För mig är det en dröm som blir sann!

I juni avslutade jag mina studier på Skurups Folkhögskola som är landets mest kända och respekterade musikskola med jazzinriktning. Jag sökte till olika skolor under våren för att fortsätta min musikaliska resa och fick positiva besked från alla skolor jag sökte. Den som är mest värd att nämna är Manhattan School of Music i New York, som är en av de skolor som är högst rankade vad det gäller musik i USA på högskolenivå.

Som en kort bakgrund har jag spelat trummor sedan jag var nio år, i en familj där musik varit ständigt närvarande. Det har färgat min uppväxt och det har också styrt mitt val att vidareutbilda mig inom musik både i gymnasiet (Malmö Latinskola), folkhögskola (Skurups folkhögskola). Under fem år har jazz varit min specialisering, och det är med den som jag vill fortsätta min högre utbildning mot en etablerad musiker. Både MSM och KMH har mycket stora krav på de elever de tar in, utbildningen är mycket utmanande och tuff med enormt höga krav på både teoretiska och praktiska färdigheter i mitt

Jag ser utbildningen som en investering för att uppnå mina mål, skapa en bas för ett etablerat musikerliv.

Jag är övertygad att jag kan tillföra mycket både till mitt svenska nätverk och den fortsatta utvecklingen av musik och specifikt jazz i Sverige under många år framöver. Jag skall ta ett exempel:

Inför studenten skall alla elever göra ett examensarbete. Jag valde att skriva en lärobok i hur man som nybörjare lär sig spela trummor. Alla de saker jag själv saknade under min egen start, och som jag i efterhand såg skulle underlättat min egen utveckling i början, samlade jag i en strukturerad och lättläst form för nybörjaren. Jag fick ett stipendium för boken och den valdes till bästa examensarbete på Malmö Latinskola 2019.

-ERIC CAPPELIN

Johanna Pettersson 21, sång: Har redan eget album efter att ha jobbat fram på egen hand

 

Mitt namn är Johanna Pettersson och jag har precis flyttat till Stockholm för att jobba som frilansmusiker. För mig är detta en helt magisk start på en resa jag länge drömt om. Att jobba som professionell, etablerad musiker har jag drömt om
sedan jag var 8 år gammal.

Tidigare har jag studerat vid det estetiska spetsprogrammet i musik vid Malmö latinskola, samt precis avslutat mina studier
vid Sveriges mest respekterade folkhögskola vad det gäller musik; Skurups folkhögskola. Under mitt andra år i Skurup har jag spelat in mitt debutalbum med några av Sveriges mest etablerade namn, däribland Peter Asplund och Filip Ekestubbe.

Denna investering har varit mitt största och mest givande projekt så långt i min karriär som musiker.

Första singeln är släppt och har kommit med på flera respekterade spellistor, och i oktober i år ges hela albumet ut under
skivbolaget Naxos/Prophone, detta är en enorm milstolpe för mig.

Som bakgrund har jag inte haft någon musikinfluerad uppväxt, utan jobbat mig fram helt på egen hand. Detta har varit en tuff utmaning med höga krav. Albumet som jag sjösatt är ett otroligt kvitto på mitt hårda arbete.

Målet med att ha flyttat till Stockholm är att jag ska nå ut med min musik, och få göra det jag älskar – att stå på scen! Redan i höst blir det spelningar i Göteborg, Stockholm och Köpenhamn. Jag kommer frilansa och även studera fristående kurser vid Kungliga Musikhögskolan för att nå mitt mål; att bli en väletablerad jazzsångerska!

-JOHANNA PETTERSSON

ISAC NORDIN 15, klarinett ”Efter att ha hört klarinetthjältar som Artie Shaw och Benny Goodman var jag fast”

 

Jag har alltid intresserat mig för musik. Trots att jag inte vuxit upp i ett särskilt musikaliskt hem har jag alltid varit den där hemma som samlat på sig instrument, noter, böcker och vinylskivor. Men framför allt varit den som stört familj och grannar med mina pipiga toner från klarinetten.
Intresset har som sagt alltid funnits. Anledningen till att det blev just klarinett var dels för att jag hade en biologisk far som jag fick reda på spelade klarinett. Dels för att jag spontant som nioåring hade koll på dem flesta instrument och ville spela alla samtidigt, men det blev klarinett trots allt.
Sedan jag bestämde mig för det instrumentet, har jag själv endast förutom min lärare satt mig på musikens bana. Man kan kalla mig ”musikaliskt salig”. Jag blev genast ansluten till jazzen i den form av swing av min första lärare Emil Eriksson, en riktig jazzkatt b.la. till träblåsare på Svalövs Kulturskola.
Sedan dess har jazzens ”gift” svallat i mina ådror, efter att ha hört klarinett-hjältar som Artie Shaw och Benny Goodman. Jag får inte glömma att tacka min näst senaste lärare, den fine multimusikern Mattias Carlson som hjälpt, och lärt mig otroligt mycket inom alla områden av musik!

För några år sedan blev jag informerad om att min pappas morbror var basisten Sture Nordin. Jag kollade genast upp gammelmorbror. Detta kan betraktas som det seriösa startskottet för mitt djupdyk inom jazzen, framförallt den svenska, både historiskt och musikaliskt. Man kan fråga mig om i stort sett vad som helst om ämnet så har jag svaret!
I det nutida kapitlet så undervisas jag av den skicklige Simon Rubin på Eslövs Kulturskola, där jag också ingår som klarinettist i Ungdomsorkestern. En fantastisk musikalisk resa var SKUSO (Skånes Ungdomssymfoniorkester) som jag medverkade i på en konsert på Malmö Live för ett år sedan. Jag var fullt omgiven av en massa unga, duktiga musiker.
Vad beträffar min medverkan i orkestrar utanför kulturskolan (inklusive SKUSO), finns det inte så mycket referenser till. Detta förutom att jag i höstas blev inbjuden av den legendariske trumpetaren Björn Ingelstam att få jamma en kväll med hans kvartett på Golden Gator i Malmö tillsammans med den like legendariske klarinettisten Adrian Cox!
Det var som om min dröm hade gått i uppfyllelse. Att få spela med ett gäng professionella musiker! Inte minst att möta en klarinettvirtuos som Cox!

Jag söker lite unga musiker som kan tänka sig bilda ett litet band, för att spela just lite blandade former av jazz. På senare år har jag också lärt mig hantverket piano. Det är ett fantastiskt instrument med tanke på alla tankar och finurligheter. Jag älskar att spela jazz och blues, men för all del har det också medföljt en stor portion boogie-woogie. Med stor på verkan av Charlie Norman.

– ISAC NORDIN

2019 års Stand By-ungdomar fick vardera 5.000 kronor i stipendium i samarbete Bifrost Orden och Harry Arnold-sällskapet

Lukas Flink, 15 – satsar stenhårt på musiken!

 

Han heter Lukas Flink är 15 år – på det 16e – och spelar trombon. Är redan – kan vi väl påstå med tanke på hans ålder! – ganska väl etablerad i Malmös storbandsjazz. Den 5 maj var han av de tre ungdomarna som fick Bifrosts och Harry Arnold-sällskapets stipendium på Annebergsgården.

Trombon är inte direkt det vanligaste instrumentet som trakteras av ungdomar. Det kommer inte från familjen där pappa Jörgen som jobbar på Kulturförvaltningen i Trelleborg tidigare spelade klarinett och nu är ny musikalisk ledare för Malmö Brandkårs storband. Mamman jobbar på kulturskolan och har spelat flöjt sedan hon var barn.
– Ingen vet varför jag började spela trombon när jag var sex år. Jag ville bara. Ett mysterium, berättar Lukas Flink och man anar glimten i ögat.
Han slutar grundskolan i vår, Bergaskolan på Limhamn, där han går i en musikklass, söker in till gymnasiet på Latinskolan som har en välrenommerad estetisk linje. Hans trombonlärare heter Peter Jäderlund.
– Spelar mycket klassisk musik nu men också väldigt mycket jazz. Jag har med fem kompisar en nystartad Klezmerensemble som haft en offentlig spelning, säger han.
Nyårsafton vikarierade Lukas i trombonsektionen i Roger Berg Big Band på Malmö Opera, men han är också fast medlem i Öresound Big Band och har spelat med Malmö Jazzorkester liksom en annan av stipendiaterna, Ludvig Samuelsson.
– Jag satsar stenhårt på musiken som min framtid. Jag vet att det inte är lätt, men någon måste ju göra det!
Visst är det kul och spännande med en 15-åring som Lukas Flink med sådana framtidsplaner! Stort lycka till!

FOTNOT: Klezmer är ursprungligen en folkmusikgenre från Östeuropa. Det är en i grunden judisk musik med festliga associationer som genom interaktion låtit sig influeras av folkmusik från bl.a. Rumänien, Bulgarien, Grekland, Ungern, Polen, Ryssland och Ukraina. Alltihop genomsyrat av en icke oansenlig dos romsk (zigensk) musik.

Text: PETER KASTENSSON
Foto: ROLF UDDESKOG

Hilda Nordkvist, 19 – med både el- och kontrabas

 

– Musiken har alltid funnits i familjen. Pappa spelar trombon i bl a Monday Night Big Band, mamma har en gospelkör, även mina två bröder musicerar.

– I tidig ålder tittade jag på flera olika instrument, både piano och trummor bl a, men jag drogs till elbasen!

 Det berättar 19-åriga Hilda Nordkvist, en av de tre löftesrika ungdomar som fck Harry Arnold-sällskapets och Bifrost-ordens Stand By-stipendiat den 5 maj på Annebergsgården i Malmö.

När elbasen så att säga blev en del av hennes liv gick hon i grundskolan, Bergaskolan på Limhamn.
Hon började ta lektioner på kulturskolan och i gymnasiet. Nu går hon sista terminen på Malmö Latinskolans estetiska program med inriktning musik där bl a välkände trombonisten Ola Åkerman undervisar, men även Patrik Albin – jodå han är son till jazzmusikprofessorn och saxofonisten Helge Albin. 

Malmö Latinskolas musiklinje hör vi ofta talas om i berömmandeordalag och har säkert haft stor betydelse för många av dagens musikstuderande ungdomar.

Under första året på gymnasiet sångutbildade Hilda sig, men ”återgick” till sitt instrument, som under senare tid alltmer blivit kontrabasen.

– Jag tycker det är roligast att spela jazz, säger Hilda.
Hon spelar i Kulturskolans storband som leds av Christoffer Wallin som är kusin till en annan av stipendiaterna Ludvig Samuelsson.

Hilda Nordkvist har till hösten sökt in till några olika folkhögskolor och vi önskar henne lycka till i den fortsatta satsningen på jazzmusik.

Text: PETER KASTENSSON
Foto: OLA NORDKVIST

Ludvig Samuelsson, 24 – det började med mammas altsax

 

Det började med att han fick mammas altsax när han var tio år gammal! Och på den vägen är det, skulle man enkelt kunna uttrycka det. I dag är grabben, Ludvig Samuelsson med rötter i Kävlinge, 24 år och tänker sig en framtid som frilansmusiker.

De första stapplande steg med altsaxen tog han med mammas stöd och i Kulturskolan i Kävlinge innan det blev spetsutbildning i Musik vid Heleneholms Gymnasium och Skurups Folkhögskola. I vår går han ut den treåriga musiker/jazzlinjens slutliga årskurs vid Malmö Musikhögskola, som fostrat så många fina jazzmusiker och där en av lärarna är Mattias Hjorth. Ludvig har utan tvekan en gedigen musikbakgrund. Han har Malmö som bas numera.
Ludvig Samuelsson va alltså en av de tre unga musiker som fick 5.000 kronor i Harry Arnold-sällskapets och Bifrost Ordens nya” Stand By-stipendium vid vårfesten på Annebergsgården den 5 maj.
– Altsaxen är framförallt mitt instrument, men jag spelar även baryton- och sopransax, säger han.
”Alla” som genomgått Skurup och Malmö Högskola har provat på att uttrycka sin musikaliska utbildning i olika band. För Ludvig har det handlat bl a om Bodekull Gospel and Jazz Orchestra där ledaren heter Christoffer Wallin, som har egen studio och dessutom är kusin till Ludvig. Han har dessutom spelat i Cassius Lambert där ledaren heter Pelle Lindsjö. Här har han mött bl a fjolårets Stand By-stipendiat Charlotta Andersson på gitarr.
– Christoffer är och har varit ett stort stöd för mig, fastslår Ludvig.
Inom Harry Arnold-sällskapet omhuldar vi ju storbandsjazzen och även här har Ludvig ”suttit in”. Han nämner XL Big Band i Kristianstad, Malmö Jazzorkester och Öresound Big Band.

Text: PETER KASTENSSON
Foto: AMANDA FALKMAN

Harry Arnold Stipendiet 2016 till

VIVIAN BUCZEK

Vivian Buczek

Årets Harry Arnold-stipendiat blev av ekonomiska skäl det sista som utdelades. Det gick till en av många fina musiker och sångare som har sin bakgrund ur den skånska högskolans jazzlinjer. Vivian Buczek har av Harry Arnold Sällskapet utsetts som mottagare av Harry Arnold Stipendiet 2016 med följande motivering:

”2016 års Harry Arnold Stipendium utdelas till Vivian Buczek är en av landets främsta jazzsångerskor med en enastående bredd och känsla, timing, rytmik men även humor. Har framträtt med många internationella och svenska storheter.”

Som namnet kanske säger har Vivian Buczek sina rötter i Polen. Föräldrarna var båda jazzmusiker i Warszawa och flyttade till Sverige 1970. Mamman spelade vibrafon och piano, pappa var en av Polens skickligaste trombonister.

– Så musiken har alltid funnits i familjen. Mamma lärde mig spela piano när jag var fem år och sången kom väl in när jag var i 16-17-årsåldern, säger Vivian Buczek som föddes i Malmö 1978.

Hon utbildade sig till sångpedagog vid Musikhögskolan i Malmö. I dag är hon som nämnts i motiveringen en av landets främsta jazzsångerskor och turnerar flitigt med olika grupper. Kom förra året ut med sin fjärde soloskiva med en egen kvartett bestående av pianisten Martin Sjöstedts trio med basisten Niklas Fernqvist och trumslagaren Johan Löfcrantz Ramsay. Med låtar ur den här CD:n, Curiosity, gjorde hon stor succé vid en landsomfattande turné.

Vivian Buczek är ingen vän av ”namedropping” i stort, men nämner gärna sitt samarbete med pianisten Claes Crona och trumpetaren Peter Asplund.

– Det Claes och Peter som så att säga satt mig på kartan, säger hon.

Fast Artistry Jazzgroup med världsnamn som pianisten Jan Lundgren (Harry Arnold-stipendiat 1994) och gitarristen Jacob Fischer samt sångkvartetten Jazz Vocal Unit tillsammans med Viktoria Tolstoy (Harry Arnold-stipendiat 2011), Svante Thuresson och Peter Asplund (jo, han är en utmärkt sångare också!) kan inte förbigås.

Vivian Buczeks projekt nu är ”Dear Ella”, en hyllning till legendaren Ella Fitzgerald som skulle blivit 100 år 2017.

– Ella Fitzgerald är min största inspirationskälla sedan pappa Bruno gav mig skivan ”Ella In Berlin”. Jag fastnade omedelbart för den där riviga, men på samma gång sammetslena rösten, känsligheten och lugnet varvat med det glada och hejdlösa temperamentet i sången. Det var kärlek vid första ögonkastet, eller öronkastet. Vi försöker göra en värdig hyllning till henne med vårt eget sound, säger Buczek.

… och ”vi”, det är Martin Sjöstedts trio från Curiosity-plattan.

”Dear Ella” ska med personlig prägel ge jazzälskare en ny, annorlunda upplevelse av legendaren – det är jazz, blues, sväng, scat, glädje och lite tårar. Kort sagt, det är ”Ella”!

Ella In Berlin kom ut 1960 och blev 1999 invald i Grammy Hall of Fame. Det är på den skivan Ella Fitzgerald bjuder på en fantastisk version av Mack The Knife där hon ger ett bevis på sin improvisiationsförmåga, när hon plötsligt glömmer en massa namn. Kanske den mest kända och absolut bästa tolkningen av Mack The Knife. I alla fall enligt undertecknads mening!

Vi tar nog inte mycket fel om Mack The Knife också får sin tolkning av Vivian Buczek i ”Dear Ella”. Något att se fram emot när Vivian Buczek kommer ”till en plats nära oss”!

Eftersom Malmö Sommarscen tagit bort vår konsert från Pildammarna i år kommer Vivian Buczek att få sitt stipendium vid HAS höstmöte den 26 oktober på Annebergsgården.

Text: PETER KASTENSSON

Bild: PIERRE EKMAN