FULLSPIKAD SINATRAKVÄLL MED Z BIG BAND OCH GÄSTER I LIMHAMN

Trots svårigheter att ta sig frampå grund av kommande monsterbussar gick det att hitta till Limhamns Folkets Hus på lördagskvällen.

Som var fullproppat med glada människor vid långborden och medhavda picknick-korgar. Z Big Band med Roger Berg, vokalissan Elinore Uvemark och inte minst gästande Frank Sinatra-tolkaren och musikalartisten Johan Wikström var på besök.

Och Frank Sinatra blev det! Johan Wikström kan sin Frankie Boy till fulländning och från den höga och stora scenen var det väl inget som saknades – Come Fly With Me, Fly Me To The Moon, Strangers In The Night, I’ve Got You Under My Skin, You Make Me Feel So Young och förstås megahitsen My Way och extranumret New York, New York.

”Vokalissa” benämnde jag Elinore Uvemark. Är väl egentligen ett korrekt uttryck, men ändå tycker jag det känns på något sätt förenklande om en jazzsångerska, gospelsångerska, kantor och allt vad ni vill. Sedan Z-bandet inlett konserten med The Blues Machine och Four Brothers trädde Elinore in med Makin’ Whoope och More. Lite senare Almost Like Being In Love och tillsammans Sinatra med Johan Wikström i The Lady Is A Tramp och mot slutet i They Can’t Take That Away From Me och extraextranumret med tackblommor i Roger Bergs arr av Something Stupid. Scatsong i All Of Me, en fin tolkning av Summer Wind med Östen Warnerbings svenska text och In A Mellow Tone, vad allt hann inte Elinore med!

Då hade Roger Berg och bandet inte aktat för rov att bjuda på Beatles i A Hard Days Night – det ni! – och I Left My Heart In San Francisco. Eftersom jag tyvärr genom haveri med mina hörlurar hade lite svårt att höra det talade ordet (men inte musiken) missade jag vem som skrivit det fina arrangemanget på Shine On Harvest Moon (Red anm: Niels Jørgen Stéen, Köpenhamn) (känd inte minst från Helan och Halvan-filmen Vi Fara Till Sahara). Apropå bigbandet så är det så, att när jag skriver mina små (?) betraktelser så gör jag det om den musik jag gillar. Jag har varit lycklig nog att under hösten få uppleva flera fina stunder och konserter med fina jazzmusiker/artister. Det vore mig främmande att göra någon gradering. OM det skulle vara något som inte passar min – rätt smala? – musiksmak så hade jag inte gått dit. Och Z Big Band gillar jag vilket också den fulltaliga publiken gjorde. När bandleader Roger Berg (ofrånkomligen?) excellerat bakom trummorna i ”egna requesten” Sing, Sing, Sing visste ett stående jubel inga gränser. Hade gärna nämnt varenda solist och musiker, men pga mina ovan nämnda problem med mellansnacket får det bli ett kollektivt A. Eller vad betygsnormerna nu kallas i dagens skola…

… och visst är det extra stämningshöjande med festklädda musiker och sångare!

Text och bilder: PETER KASTENSSON