Norbert Susemihl’s Joyful Gumbo – en glädjefull gryta! Det var två år sedan senast, Den här lördagen var han tillbaka på Hot House. Norbert Susemihl! Och det fullsatta Wega visste inte till sig av högljudd uppskattning.
Norbert Susemihl’s Joyful Gumbo – en glädjefull gryta! Det var två år sedan senast, Den här lördagen var han tillbaka på Hot House. Norbert Susemihl! Och det fullsatta Wega visste inte till sig av högljudd uppskattning.
Bandleader Norbert Susemihl (elegant utan sin hästsvans!) trumpet, flygelhorn och sång, Chris Tanner (australiensaren som gjorde sin första spelning på Hot House som tonåring med The Hoodangers 1997 och därefter stannade i Köpenhamn) klarinett och sång, Hans Ingelstam (drygt 80 som trotsat sjukdom och lyser av spelglädje) trombon, Sven Erik Lundeqvist (den ojämförlige Svempa) piano, Jens Kristian Andersen kontrabas (som tog fram stråken i Once In A While, Michael Edwards storsäljande ballad från 1937 med Tommy Dorsey) och så Andreas Svendsen (så oerhört följsam oavsett vilken ”musiktyp” som bandet presenterade) trummor.
Svårt att välja… men några låtar väljer jag speciellt.
All God’s Children Got Rhythm, Norbert sång trumpet med sordin och duett med Svempa. Med fint trumsolo av Andreas Svendsen. Ovannämnda The Gypsy som Louis Armstrong lär ha älskat att sjunga med skönt solo av Jens Kristian Andersen.
Härliga solon av Chris Tanners sång av klarinett och Hans Ingelstams trombon. Melodiska Sermonette (Earl Grant?) fick publiken att nynna med i Tanners sång, Svempas piano och Norberts flygelhorn. I Duke Ellingtons underbara Solitude ljöd Hans Ingelstams trombon så skönt, så skönt och full rättvisa åt låten även av Jens Kristian Andersen och basen.
Från New Orleans hade Norbert tagit med sig Jelly Roll MortonsThe Jungle Blues, som nu lär nu göra Europadebut. Roger Millers King of the Road tillägnades alla arbetare som plogar vägarna fria från snö. Tanners sång och klarinettspel med hela kroppen drog ner applåder tillsammans med Susemihls trumpet i Sugar Blues. Publikfångande av Andreas Svendsens trumsolo i Just Wait Til You See My Baby Do The Charleston – och inte minst av uppvisningen i charleston(? ) av Tanner och Susemihl!
Innan extranumret Ellingtons Take the A Train fick det fullsatta Wega chansen att applådera hela bandet som bjöd på finasolon i ”riktiga sista låten”, Louis Armstrongs Swing That Music.
Text och bild: PETER KASTENSSON