En hälsning från Harry A-stipendiaten Mattias Nilsson i brasiliansk karantän

2013 fick pianisten Mattias Nilsson Harry Arnold-stipendiet på 10.000 kronor. Han har som autodidakt, självlärd, musiker turnerat världen runt men sitter sedan mars i år fast i karantän pga av Coronan, covid-19-viruset, i Brasilien! Vi når honom i São Paolo där han bor med sin förlovade Karina (bilden) hos hennes mamma.

När han tillsammans med amerikanska jazzsångerskan Sharón Clark gjort en konsert i Moskva var han hemma i Malmö och packade om för två veckors vistelse i Brasilien. Så bröt Coronan ut och de flyg han skulle vidare med för konserter i Wien, Prag och Brno blev inställda.
– Sedan den 4 mars är jag mer eller mindre fast i São Paolo och alla sommarturnéer är inställda, berättar Mattias Nilsson.
– Men på grund av Coronan har myndigheternas kontroll av hur länge man får visats i landet legat ”på vänt” och eftersom jag fått en s k ”stable unit” med familjen får jag nu resa ut och in i landet.
Sedan Karlskrona-födde Mattias Nilsson, som blir 40 i höst, började spela piano som fyraåring och redan åtta år gammal fick ackompanjera sångerskan Sonja Stjernquist har mycket hänt. Hans far Jan-Åke Nilsson blev hans första och faktiskt enda lärare vid pianot och Mattias tackade faktiskt nej till en plats på Malmö Musikhögskola. Han ville prova sina egna vingar och man hade tidigt kommit underfund med att han hade en unik improvisationsförmåga.
Hans musikaliska förbilder är dock många. Han har förutom sin far Jan-Åke nämnt Oscar Peterson, Art Tatum, Brad Mehldau, Bengt Hallberg, Vladimir Horowitz, Dave McKenna, Frank Sinatra, Johnny Hartman med flera.
Vi nämnde hans resor. Han har förutom i Sverige spelat i 31 länder sedan 2004 – Danmark, Norge, Island, Estland, Lettland, Ryssland, Storbritannien, Tyskland, Italien, Österrike, Frankrike, Polen, Tjeckien, Republiken Kosovo, Grekland, Rumänien, Bulgarien, Spanien, Nederländerna, Kroatien, Turkiet, Tanzania, Zanzibar, Zambia, Egypten, Gran Canaria, Sydafrika, Taiwan, USA, Brasilien & Chile. Enbart förra året besökte han Danmark, Island, Estland, Tyskland, Frankrike, Tjeckien, Grekland, Rumänien, Bulgarien, Kroatien, Sydafrika och Brasilien.
Troligen är ingen svensk jazzmusiker, kanske inte i världen, så berest som Mattias Nilsson. Och han är en selfmade man även på den punkten. Han har ingen agent eller manager som ska ha betalt. Heller inga bidrag från några kultur/konstnärsnämnder. Han har sökt, men för döva öron och blinda ögon. I en tidigare intervju (Mats Hallberg i Kulturbloggen.com) har han sagt så här:

”Ända sedan jag började frilansa har jag valt att gå den långa hårda vägen; i livets skola där skyddsnät saknas. Jag har heller ingen undervisning att falla tillbaka på, vilket jag tror gjort att jag utvecklat en naturlig överlevnadsinstinkt, en kreativ sådan. Det innebär att du måste lära dig vad du behöver för att ta dig vidare till nästa nivå, utan att vara beroende av bidrag. Skulle bidrag ha beviljats hade jag nog softat mer, kanske inte utvecklat samma driv som behövs för att klara sig. Det är mest på senare år som jag sökt medel för att komma bort från en del av stressen kring ekonomi, önskat slippa att betala resor från gaget och så vidare. Strategin internationellt har bestått i att besöka olika städer i Europa, hänga med rätt människor, träffa musiker, gå på jamsessions, hålla kontakter och följa upp. Nu kan jag när som helst åka till Wien, Paris eller Berlin och spela om jag känner för det. Man måste helt enkelt investera en del initialt, också pengar, för att i slutändan gå med plus.”

I São Paolo hann han med två konserter tillsammans med brasilianska musiker innan det mesta stängde ner. Men framtiden är av kända skäl synnerligen oviss.
– Till Sverige beräknas jag återkomma nästa år, avslutar Mattias.

Text: PETER KASTENSSON
Privata bilder