Mattias Nilsson, pianist och kompositör som väver samman det nordiska tonspråket med influenser från klassisk musik, folkmusik och jazz. En av landets mest beresta musiker med turnéer i 36 länder. Nu på hemmaplan i Malmö.
Den svenska pianisten Daniel Propper har blivit internationellt uppmärksammad för sina inspelningar av Griegs Lyriska stycken och Bachs Goldbergvariationer. Sedan 1994 är han baserad i Frankrike, dit han kom som stipendiat från Musikaliska Akademien.
Efter premiär i Paris var de båda på Victoria Teatern. Bara en flygel på scenen som kunde härbärgera båda tillsammans på den trånga pianopallen eller var och en för sig. I total enighet. Som i George Gershwins Porgy and Bess, där Mattias Nilsson med Jazzbo Brown Blues omärkligt lämnade över i Summertime med Propper nerglidande på pallen.
Mattias NIlsson har starka familjeband med Brasilien och det bjöds på en del olika kompositioner från en av landets största kompositörer tillika första kvinnliga dirigenten och pianisten Chiquinha Gonzaga (1847-1935). Hon komponerade 2 000 kompositioner i olika genrer som valser, polkor, tango, Fado , kvadriller, mazurkor, Choros och serenader.
Edvard Grieg (1843-1907), ett av Norges största namn fick bidra med Anitras Dans från Peer Gynt. Som den SKALL låta… Den som i likhet med mig är till åren kommen minns kanske att Charlie Norman 1949 gjorde inspelningen Anitra’s Dance Boogie på Metronome. Som fick Griegstiftelsen i Noge att gå i luften och skivbolaget fick dra in skivan som då hade sålts i över 10.000 exemplar. Den var också “dödskallemärkt” av Sverige Radio, fick inte spelas. Så kunde det gå till 76 år sedan!
Mera Grieg bjöds vi i Elve’s Dance och efter en exploderande I Got Rhythm (Gershwin) fick vi Grieg i melodiösa extranumret Ensom Vandrer.
Men däremellan några delar Lasse Gullin i bl a Colored Pastel, HIP! och det som lär ha varit hans sista melodi Toka Voka Oka Boka. Och The Hambo Combo, som jag när jag skrev tidigare lyckades jämföra med några takter ur Povel Ramels Den sista Jäntan, med refrängen
“Pål i Backen, Krumme Nicke
Tjuvsta-Jon och Vallentin i Gnet.
Skröpple-torparn, Måns me läppa
åsså han vars namn ja inte vet.”
Det handlade mycket om improvisationer denna fina kväll, kanske var det rent av så att Propper hade hört Ramelvisan från revyn På Avigan 1966?
Som ni märker skriver jag inte annars vem som spelade vad av Mattias Nilsson och David Propper. Det var som Propper inledningsvis berättade, att man spelade med två, tre (två plus en som i inledande Villanesca, Spansk dans nr 4 av Enrique Granados) eller fyra händer. En för båda, båda för en. Och så bra det blev!
Text och bild: PETER KASTENSSON