Efter det rekordsnabba årsmötet med Harry Arnold Sällskapet – se annan plats – och den läckra måltiden från Gastronomi och Harmoni kunde Roger Berg trumma in Stand By Orkestern till en högklassig musikunderhållning. Med Rasmus Nyvall på tenorsax, Mats Nilsson vid pianot och Lasse Lundström med kontrabasen startade man förstås upp med Harry Arnolds signaturlåt Stand By. Innan omvalda ordföranden Elinore Uvemark kom till sångmikrofonen.
Jag tänker uppehålla mig speciellt vid ett nummer som doftar musikhistoria. Med bara två av aktörerna. Harold Allens och Johnny Mercers Come Rain or Come Shine i en duo med enbart Elinores röst och Lasses kontrabas. Som inte var den “sedvanliga” Jerle Lindblad-basen från Harry Arnolds orkester. Den här kvällen utbytt mot en bas som Lasse köpt för tre år sedan. Stefan Landoff spelade med den bl a med legendariske Jan “Tollarparn” Eriksson på 60-talet och med många storheter som t ex Teddy Wilson i Malmö.
När Landoff slutade köptes basen av Peter Silfverskiöld, en amatörmusiker som var svåger med världsstjärnan Stan Getz (ni minns väl The Girl from Ipanema…?). Peters syster Monica var under några år gift med Stan Getz i New York. Den basen köptes alltså sedan av Lasse Lundström, vilket gladde Stefan Landoff stort, han är fortfarande i livet. Ett köp som förmedlades av Malmötrummisen Gigge Johnsson.
Come Rain or Come Shine hade Lasse spelat med nyligen bortgångna jazzsångerskan Nannie Porres, skolkamrat och gammal vän till honom. Elinore var fullgod “ersättare” till Nannie och att Lasse menade att den här basen är svårspelad märktes förstås inte…
En jazzklassisk bild från Swing Inn(?) i Malmö början av 70-talet. Pianisten Teddy Wilson, en av de världsartister som dåtidens demonpromotor Bosse Jonsson tog till Malmö, kompades av Malmötrummisen Gigge Johnson och Stefan Landoff. Bilden från boken Jazz i Malmö 2003, utgiven av Corona Förlags AB med framlidne Christer Borg, gammal Kvällsposten-kollega, och Jan Olsson, tidigare Arbetet och nu Skånska Dagbladet, som redaktörer.
Rasmus Nyvall fick Harry Arnold Sällskapets ungdomstipendium Stand By 2011, nu etablerad i flera storband och egna konstellationer. Med Makross spelade han vid Ystads Jazzfestival 2023.
Mats Nilsson hade enligt utsago inspirerad av ett Quincy Jones-arrangemang (möjligen Gösta Theselius) av Cherokee för Harry Arnolds orkester gjort arr till Stand By Orkestern med orkestrala soloprestationer för hela kvartetten. Även för Roger Berg som också hade en framträdande roll liksom Elinore i Duke Ellingtons It Don’t Mean a Thing (If You Ain’t Got that Swing…).
Mera Ellington i Don’t Get Around Much Any More och I’m Beginning to See the Light. Cole Porters Night and Day och Let’s Do It, Let’s Fall in Love, Les Pauls och Mary Fords (bl a) How High The Moon, vad allt hann man inte med i denna kavalkad av gamla fina jazzstandards, precis som HAS-medlemmarna vill ha det. Och en behagligt skön avslutning av Elinore i Cole Porters Every Time We Say Goodbye.
Text och foto: PETER KASTENSSON