En av de stora inom svensk musik besökte Malmö på måndagskvällen. Monica Dominique, pianist, kompositör, arrangör, skådespelare, revyartist, Konungens Medalj, Hall of Fame och jag vet inte allt! På Malmö Live-scenen, fullspikade Kuben, tillsammans med Monday Night Big Band. Evigt ung även om vi siffermässigt – och enbart det! – är lika gamla.
En stor musikalisk upplevelse sedan Mårten Lundgren på sedvanligt elegant sätt introducerat bandet i ett par Thad Jones-arr (ni vet, bandets husgud!). Fanny Gunnarsson fick därefter lämna flygeln temporärt. Resten av hela första set gick till Monica Dominiques Inside the Rainbow, en svit med, kan vi väl kalla, Judy Garlands stora Over the Rainbow som grund ”om ni kanske kan upptäcka det” och visst gjorde vi det! Tre satser med storbandet som avdelades av Monica Dominique ensam vid flygeln. Vi upptäckte många olika inslag som t ex några takter svensk folkmusik. Så fantastiskt arrangerat för storbandet ”och vi hade bara repeterat en kvart”, sa Monica, som innan pausen hyllades av stora applåder även av bandet. ”Och lägg till en timme på repetitionstiden”, menade Mårten Lundgren i pausen.
Niklas Fredin med både flygelhorn och à là Joe Williams i Duke Ellingtons text för Mahalia Jacksons i Come Sunday, här Thad Jones-arr. Hela saxsektionen (Dan och Ulf Holmström, Håkan Ceasar, Peter Wilgotsson och Pelle Fridell) framför solistmikrofonerna i ett arr av allt för tidigt bortgångne Gugge Hedrenius. På vägen fick vi en festlig story om när Gugge med sitt Blues Big Band fick spela för tingsrätten på Bal Palais i Stockholm…
Monica Dominic hade under en USA-vistelse blivit god vän med legendariske Quincy Jones och bjöd på en komposition tillägnad Quincy med bl a skönt sopransaxsolo av Håkan Caesar. Monica berättade också hur hon som skolungdom hade fascinerats av och dansat till ”brottarlåten” Rock Around the Clock och därför hade gjort ett långsamt arrangemang av låten, ”en ballade”, med Niklas Fredin som en bluesig Bill Haley… Som ett avslutande extranummer -bjöd Monica på en Etyd med variationer av Debussy. Tack för att ni drog över tiden. Ändå har jag inte nämnt rytmsektionen med Jan Karlssons ”walking base” och Karsten Bagges trummor.
Vilken kväll det var!
Text och bild: PETER KASTENSSON