En fantastisk Armstrong-kvällStockholmsfrämmande är inte så vanligt på Hot House. Men den här fredagen blev det verklighet när Leon Falks Satchmo Tribute kom till Wegas absolut fullspikade lokal. Ett fantastiskt band, låt det vara sagt med en gång!
Detta ungdomliga Armstrong-band bildades för fem år sedan på Musikhögskolan i ”08-sta’n”. ”Skillnaden mellan högskolorna i Stockholm och i Malmö, är att det hemma pratas om att man ska spela rätt, här nere pratar man om att det ska vara roligt”, menade bandleader Leon Falk, trombonspelare.
Leons bror heter Adam som spelar klarinett och tenorsax. Deras pappa är äldre bror till ”vårt” trombon-ess Hans Ingelstam. Är alltså kusiner till Björn Ingelstam som man i ordinarie trumpetaren Erik Tengholms frånvaro hade lånat in – och vem kan tolka Louis Armstrong bättre än Björn!?
Leon Falk Satchmo Tribute gör enligt sin hemsida en djupdykning i Louis Armstrongs musikaliska värld – med samma klassiska ”Hot Five”-sättning som i de legendariska studio-sessionerna på 20-talet har Leon Falk Satchmo Tribute med noggrannhet tagit sig an Louis Armstrongs musikaliska arv, och framför musiken med känsla och liv. Bandet hyllar också ”Satchmo” genom att skriva egna originalkompositioner i stilen, och tar på så sätt 1920-talsmusiken in i 2020-talet. På ett medryckande sätt strävar bandet när de spelar efter att lyfta den tidiga jazzens värden – samspelet, bluesen, dansen och känslorna.
Den som liksom undertecknad är en gammal nörd – med betong på gammal! – gällande den gamla, fina klassiska New Orleans-och dixieland-jazzen minns ursprungliga Louis Armstrong And His Hot Five från 1925: Louis Satchmo Armstrong trumpet, Kid Ory trombon, Johnny Dodds klarinett, Lil Harding (gift Armstrong) piano och Johnny St. Cyr banjo och gitarr.
Samma sättning i Leon Falks band, som förutom broder Adam har Uno Dvärby banjo och gitarr, Sara Karkkonen piano och alltså Björn Ingelstam den här kvällen på trumpet.
Man lade ut med Muscrat Ramble och sedan följde de klassiska godbitarna som ett pärlband. Från den absolut äldsta låten Mack The Knife (jo, faktiskt, från Bertolt Brechts Tolvskillingsoperan som hade urpremiär 1928 innan den blev film några år senare) till Leon Falks egen komposition Mezmarizing Liza, tillägnad hans fru, och med sång som vore han en ung Satchmo.
Jag ska inte trötta med en fullständig spellista. Men ändå… High Society i King Oliver-arr från Hot Five-perioden med Adam Falks klarinettspel, West End Blues och Cornet Shop Suey med Björn Ingelstams tidstrogna silvertrumpet, Orys Creole Trombone med Leon Falk i högform och fin banjo med Uno Dvärby.
Leon är också en tidstrogen sångare som nämnts som en ung Armstrong. Gav exempel på vad han kallade den tidens schlager, ”som då var lika löjlig som det vi kan höra i dag”, i I Can Give You Anything But Love och All Of Me. Fint gitarrspel av Uno Dvärby i Willie The Weeper och Sara Karkkonen vid pianot i Tight Like That.
Louis Armstrong långa karriär bevisades av 60-talets Hello Dolly (förstås!) och Björn Ingelstams sköna sång, lika välkänd av oss här i södern som i Köpenhamn New York och Paris, fängslade lokalen i St. Louis Blues och Tight Like That, den senare som nämnts med fint pianospel av Sara Karkkonen.
Struttin With Some Barbecue, Dippermouth Blues (”kvällens tryckare”) och mycket till innan man annonserade extranumret Indiana med Björn på nytt vid sångmikrofonen.
En eloge till det här bandet även för den snygga outfiten med färgglada västar och flugor!
Text och foto: PETER KASTENSSON