En minneskonsert som berörde
för hip man Svante Thuresson

Finare kan det inte göras! Fredagens hyllningskonsert för Svante Thuresson på Palladium i Malmö samlade fullt hus som mottog musiker/artister med ovationer. En afton som innehöll allt – rörande minnesord, Svante-arrangemang, Blues, soul, scat, ballader, ja allt under ett stort jazzparaply.

Den eminenta jazztrion Claes Crona flygel, Mattias Svensson kontrabas och Jocke Ekblad trummor inledde med Laura som Svante Thuresson enligt Crona brukade ha som extranummer, med text av Beppe Wolgers. Sedan kom höjdpunkterna i en lång, härlig rad.

De två Malmötjejerna Viktoria Tolstoy och Vivian Buczek, som tillsammans med Svante och Peter Asplund bildat Jazz Vocal Unity, inledde med The Way You Look Tonight respektive Better Day Ahead, specialskriven av Vivian som redan här bjöd på kvällens första scatsong.
Claes Jansson, föreställningens ålderman, hela han sprider ju skön blues omkring sig! Tillbakalutad på pallen, käppen på golvet. Någon kanske minns honom som rövaren Tjorm i Tage Danielssons filmversion av Ronja Rövardotter!? Hans band Good Morning Blues! Eller när han hyllade Ray Charles, något av en förebild, när denne fick Polarpriset 2009 i Berwald-hallen! Med svenska texten Brorsan fick vi på Palladium Ray Charles Hard Times i Claes Janssons tolkning. Massor av egna utmärkelser till Claes också, Cornelius Vreeswijk-, Monica Zetterlund-stipendiet, Uppsalas Kulturpris DN:s Kasper, Årets Rönnerdal etc. etc. Fick sällskap av Viktoria Tolstoy i fina balladen My Funny Valentine. You Can’t Have The Cake And Eat It Too med egen musik till en text av svenskamerikanen Al Sandstrom. I en låt från LP:n Ett Ord Till Mina Polare med text av Thomas Lindroth gav Claes Jansson bluesen en mening.

Peter Asplund berättade hur han som 16-åring och fjärde trumpetare i ett storband i Södertälje mötte Svante första gången och hade ett långt samtal under en tågresa från Norrland med slutstation i Malmö. Framhöll hur viktig rösten lät sedan Svante alltid när han ringde upp sa ”tjena Peter, de’ e’ Svante” och nämnde namn som Louis Armstrong, Ella Fitzgerald, Frank Sinatra och några till, och så sa han ”tjena Svante, den här kvällen är till dig”!
Självfallet gav också Peter Asplund och trumpeten en fin tolkning av Memories Of You.

Några höjdpunkter till måste jag nämna. Första set avslutades av ett Svante-arrangemang av, tro’t eller ej, When The Saints Go Marching In med alla på scen och avslutade Armstrong-imitationer av Vivian och inte minst Claes Janssons ”Oh Yes”. Claes ersatte för övrigt inte Svante (” har några oktaver för lågt röstläge”) när två tredjedelar av gamla Jazz Vocal Unity, alltså Viktoria, Vivian och Peter, i Monica Z-succén Sakta Vi Gå Genom Sta’n. Monica Zetterlunds och Toot Thielemans Bluesette, bara så bra med Vivian och Viktoria tillsammans med sjungande basisten Mattias Svensson blev en festlig duo i Halleluja I Love Her So. Viktoria och Vivian scattade och hade kul i Viktoria i Don’t Get Around Much Anymore.

”Nu snor jag den från dig, Svante”, sa Viktoria och la beslag på Monicas Vals och vi kunde ta en sista blick på och minnas Svante Thuresson på scenens jättebild. Efter extranumret It Don’t Mean A Thing If It Ain’t Got That Swing kunde vi sakta gå hem genom sta’n.
Eller i alla fall till bussen…
Fotnot: Viktoria Tolstoy respektive Vivian Buczek fick Harry Arnold-stipendiet 2011 respektive 2016.

Text och bild: PETER KASTENSSON

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *