Hösten 2026 inleddes med ett brak hos Hot House på Wega med Roger Berg Swing Explosion med Roger’s Sisters. Inte en plats var ledig när bandet startade upp med Little Brown Jug och 9 20 Special.
Mattias Carlson saxofon, Fredrik Håkansson trumpet, Rolf Mandix trombon, Mats Nilsson piano och Lasse Lundström kontrabas styrdes in i swingens finrum av Roger Bergs trummor.
Roger’s Sisters kom en efter en. Maria Kellström med Orange Colored Sky, Sandra Marielle med Beatles Can’t Buy Me Love (smälte fint in i swingen) och danska ”nyförvärvet” Sille Schultz med Straighten Up And Fly Right. Sille var helt ny hos Sisters. Fantastiskt hur hon med bara en repetition kom in i ”Andrews Sisters-stuket” Boogie Woogie Bugle Boy, Apple Blossom Time och Oh Johnny.
Den fullsatta lokalen var på frikostigt jubelhumör. Take The A Train, Ballin’ the Jack, 720 In The Books med Mattias Carlsons sax och Rolf Mandixs trombon, Neif Heftis sköna ballad Lil’ Darlin’ och Fredrik Håkanssons trumpet fick vi – bl a – före pausen.
I Woodchopper’s Ball hade bakom bandet ”gömde” Mats Nilsson ett fint pianointro med altmeister Lasse Lundströms välbekanta kontrabas. Swing Explosion-bandet bjöd den generösa kvällen igenom många soloinsatser, faktiskt var det väl bara maestro Roger Berg som – mot vanligheten! – inte själv hade något rejält trumsolo…
Sisters fick välförtjänt rejält utrymme. Sille Schultz med I’m Beginning To See The Light, Ella Fitzgeralds genombrottslåt med Chick Webb 1938, barnramsan A Tisket, A Tasket. Sandra Marielles fina version av Beppe Woogers Sakta Vi Gå Genom Stan (Walking My Baby Back Home) och Night And Day, Maria Kellström I Wanna Be Loved By You (Marilyn Monroe i filmen Some Like It Hot/I Hetaste Laget).
Stompin’ At The Savoy, namngiven efter Savoy Ballroom, där bl a ovan nämnd Chick Webb och Ella Fitzgerald hade sin hemmascen, är klassisk swing och föregick en magnifik avslutning av Sisters i Hold Tight, Bei Mir Bist Du Schein, Bye Bye Blackbird och extranumret Everybody Love Somebody.
Bättre kan det inte låta på våra breddgrader, Roger Berg!
Text och foto: PETER KASTENSSON