Hem

Harry Arnold-sällskapet

Nobben från Sommarscen

- inget stipendium i år heller

Sommarscen Malmö sa nej till Harry Arnold Sällskapet även i år. Man gav ett sent besked till oss om att man fortsätter att satsa på förnyelse i Pildammarna. Det innebär att vi inte heller i år gavs möjlighet att dela ut vårt stora stipendium. Tråkig inställning från kommunen. Däremot kommer vi att vid höstfesten 24 oktober dela ut Stand By-stipendiet som i år går till gitarristen Charlotta Andersson. Se under HAS-stipendiater ovan!

Torsdagar

Södergatan 14 i Malmö

Jazz med jam 19.00 - 00.00

SVEN-ERIK "SVEMPA"

LUNDEQVIST

med trio

 

 

Torsdag 11 oktober

MARIA

SCHILLER

Under kvällen utdelas Stand By-stipendiet till CHARLOTTA ANDERSSON som också är gästsolist hos Swing Explosion.

Bli medlem i Harry Arnold-sällskapet!

Du får rabatt på våra konserter och medlemstidningen Stand By som kommer med fyra nummer per år.

Bara 250 kronor till bankgiro 5777-5884

Härlig swing och mycket folk på Harry Arnold Sällskapets söndagsträff.

Högklassig söndagsmusik med "Svempa" Lundeqvist

Att arrangera en musiksoaré en söndagseftermiddag på Annebergsgården visade sig vara en succé för Harry Arnold Sällskapet. Runt 80 personer kom för att lyssna till Sven-Erik ”Svempa” Lundeqvist och hans vänner och äta en frikostig buffé.

 

Pianisten Sven-Erik Lundqvist är också en frikostig man. Innehar det första ungdomsstipendiet Stand By och hade den här eftermiddagen tagit med sig en annan Stand By-pristagare i Simon Petersson med sin bas, underbare saxofonisten Thomas Jonasson, nya bekantskapen och sångerskan Maria Schiller och Svempas ungdomskompis från Sala David Norberg som är på väg att med sina trummor flytta till Malmö.

Det blev en härligt svängig söndag där bandmedlemmarna verkligen fick bjuda på sig själva.

Thomas Jonassons har ett skönt och mjukt spel på sin elegant guldglänsande sax påminnande om Lester Young och Lee Konitz och bättre jämförelser finns inte och hans samspel med Maria Schilling (stackar’n, hade en nystukad fot!) i Duke Ellingtons Mood Indigo var en ren njutning. Mera Jonasson i Ellingtons i It Don’t Mean A Thing och när han drog igång hårdsvängande Some Of These Things fick vi åhörare uppmaningen att vänta med eventuell dans till en lugnare låt ”av hälsoskäl” - jo, vi har tonåren en bit bakom oss… Maria och Running Wild var också en temperaturhöjare!

”Svempa” gav i I See You In My Dreams en solouppvisning i hur man spelar stride piano à la Art Tatum/Fats Waller där enkelt uttryck en snabbt jobbande vänsterhand är sin egen rytmsektion med inslag av ragtime. Suveränt skickligt!

Simon Petersson, som varannan vecka kan ses och höras i Malmö Stadsteaters hyllade föreställning av Monicas Vals (alternerar med Johnny Åman), bjöd på basen tillsammans med David Norbergs trummor på en fin tolkning av Oscar Pettifords Blues In The Closet och hela gänget kunde som avslutning bejublas i Georgia On My Mind.

Ulla Neumann krängde vin-, kaffe-, måltids- och CD-lotter som tog slut på nolltid och vad jag vet var det ingen som fick parkeringsböter eftersom parkering på gatan är tillåten söndagar (men Annebergsgårdens gästparkering numera är inskränkt till två timmar!).

 

Text och foto: PETER KASTENSSON

 

Se Malmö Stadsteaters föreställning Monicas Vals!

”Enastående om Monica Zetterlund” skrev Sydsvenska Dagbladet som rubrik till recensionen av Monicas Vals som för några dagar sedan hade urpremiär på Hipp Malmö Stadsteater. Det är inte ofta Sydsvenskan är så översvallande men låt mig direkt få skriva - det här var en fantastisk föreställning!

Det handlar förstås om Monica Zetterlund, en nyskriven pjäs av Klas Abrahamsson som regisserats av Heinrich Christensen. Pjäs och pjäs förresten. Det här är ingen teaterpjäs i egentlig mening. Det är drama, show, revy, jazz, drömspel med mera - ”Fragment och fantasier inspirerade av Monica Zetterlund”

Jag hade förmånen att se ett genrep da’n före premiären. Jag har aldrig varit med dom ett genrep med så långa och stående ovationer och ”inrop”.

Mari Götesdotter är suverän som Monica Zetterlund, hon är porträttlik och hon kan (förstås!) sjunga. Hon gestaltar Monica Zetterlunds genom år och åldrar och i hela föreställningen sker förvandlingen på scen med hjälp av den övriga ensemblen som syns i många olika roller. Vi skymtar bl a Tage Danielsson, Bebbe Wolgers, Arne Domnérus och Sonya Hedenbratt. Monicas stora förebild Ella Fitzgerald förekommer också i några drömsekvenser.

På en uppbyggd musikscen som åker fram och tillbaka finns hela tiden är jazzkvartett av hög klass som leds av danske saxofonisten Benjamin Koppel, ur en stor och mycket känd musierkfamilj i Danmark. På bas var i den föreställning jag såg en välkänd musiker för Harry Arnold Sällskapet, Simon Petersson som fick Stand By-stipendiet får några år sedan. Han och Johnny Åman delar på basspelandet varannan vecka. Övriga musiker är Sören Möller flygel och Peter Nilsson trummor och många av Monica Zetterlunds succélåtar framförs förstås genom föreställningen. Som är lång, första akten 90 minuter, men det märker man först om man tittar på klockan.

Bill Evans, den store, amerikanske jazzpianisten som sades vara en av Monica Z:s kärlekar förekommer förstås också. Monicas Vals var det svenska namnet på titelspåret i hans och Monica Zetterlunds succéskiva Waltz For Debby som dom spelade in 1964.

Tom Alandh, den strålande svenske dokumentärfilmaren, gjorde en TV-film Underbart Är Kort 1989, 2013 kom spelfilmen om hennes liv, Monica Z, med jazzsångerskan Edda Magnason i lysande huvudroll, men Mari Götestam och föreställningen på Hipp håller samma nivå. Även om man nog inte bör jämföra två helt olika iscensättningar.

Slutligen kan jag inte undvika att publicera en välkänd strof ur Tage Danielssons diktsamling Det Eviga:

 

Nattklubbsdrottning doftande av logar.

Ett lingonris som satts i cocktailglas.

En blond negress från Värmlands huldraskogar.

Monica Zetterlund. En jazzpaschas,

en sång som hejdar sej, till hälften hunnen,

och drar den där när Fröding satt på dass.

En väv av guldbrokad och vadmal spunnen.

Men märk det vemodsdraget över munnen:

ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenjazz.

(Tage Danielsson 1967)

 

Text: PETER KASTENSSON - Foto: EMMALISA PAULY

Webmaster: PETER KASTENSSON

Ansvarig utgivare: BO HIRCHE

Copyright © All Rights Reserved